Nezeril, Nezeril på golvet där, säg vem som tät i näsan är...

Här nyser vi och snorar hejvilt. Ögonen rinner och näsan kliar. Det är som värsta hösnuvan, men inte får man väl det nu på hösten inte?? Gammelmormor och gammelmorfar har skickat hit lite Nezeril för barn (för nässprej för barn under 2 år har de inte här), fast den ska ju helst in i näsan för att funka. Det är ju lite som att försöka få i en katt i ett badkar med isvatten, helt omöjligt med andra ord. Ungen ylar i högan sky, och ålar sig ur vilka grepp som helst som en liten hal Houdini. Och inte hjälper det väl att hon får det i ögonen och munnen också. Sen kan man ju inte hålla på förlänge heller, dels för att grannarna inte ska ringa polisen och dels för att Nezerilen tar slut och hamnar som en blöt film på golvet istället. Och har man sen också en något klumpig man, så halkar han på golvet och bryter benet. Om han har otur vill säga...

Nåväl. Nu har jag hittat min låda med tyger som jag trodde hade kommit bort. Några köptes i Sverige för en hel massa år sedan, och andra är från eBay osv. De fanns i en kartong på vinden hos mina svärföräldrar. Jag visste inte ens att de hade en vind... De frågade om jag skulle ha dem, eller om de skulle till Vinnies (en välgörenhets shop typ myrornas). Vilken himla tur de frågade, eftersom de gärna slänger ut saker lite titt som tätt...