Produktiv...

Har sytt en hel del faktiskt... Huset ser ut som ett bombnedslag, men jag har bestämt mig för att det nog får vara så medans barnen är små. En tvåa (som egentligen är en trea enligt svenska mått; två sovrum, ett vardagsrum, kök, badrum och toalett) och två vuxna, två barn och en uppsjö av leksaker och tyger och diverse annat = otroligt svårt att hålla städat. Så jag har gett upp. Men jag lyckades hitta lite golv att lägga kläderna på så jag kunde fota dem iallafall.

Först ut...

Den här sydde jag av en bebisfilt och lite brunt tyg. Mönstret är efter en annan tröja Max hade. Applikationen blev det lite si och så med. Nästa gång använder jag nog en bokstavsmall istället för att bara klippa ut den.

Tröja nummer två!!!

Den här blev efter samma mönster som den föregående. Även här vore det nog en fördel med någon slags mall. Och jag har inte den blekase vilken inställning man ska ha på sin zig zag när man syr på en applikation. Sen får jag nog införskaffa lite stitch and tear, eller nåt att lägga bakom för att stabilisera tyget lite. Det blir ju lite vågigt och dant annars, men det ser ju inte ni eftersom blixten på kameran har döljt det problemet (så egentligen kunde jag ju ha låtsas att det var perfekt...).

Och nummer tre!

Även lite jofotex tyger har hittat hit. Hoppas det reste första klass med champagne och sovstolar, för portot var sådär lagom kul att man fick lite magknip... Mönstret är ett ottobre mönster på en omlottröja som jag bara gjorde ett framstycke på istället. Blev ganska stor, men smal. Får se i morgon om den passar min lilla grabb. Alla tröjorna är till Max, han växer så det knakar... Fast sen blir det nog mest sytt åt Jade i Jofotextygerna, så både Jade och sen Max kan ha dem..

Nu ska här sovas lite, för barnen har blivit förkylda igen... HUR ÄR DET MÖJLIGT???!!! Jag har medvetet hållit dem borta från lekparken, snoriga ungar och ungar som inte är snoriga och alla möjliga andra ungar... Jag har gett the evil eye åt varenda kotte som har sett förkyld ut, så absolut INGEN har lyckats komma inom smittoavstånd från oss. Men ändå så blir de sjuka. Så imorgon ska vi gå och hosta ned alla i lekparken... (Nej då, det ska vi faktiskt inte.)

GRATTIS PÅ ETTÅRSDAGEN!!!

Grattis på födelsedagen, min älskade lilla terrorist. Min fina, underbara gullunge som har berikat mitt liv något helt otroligt. Som har tuggat sig igenom våra fina möbler, dränkt mammas mobil i dreggel, haft sönder datorn och diverse andra viktiga prylar samt möblerat om i bokhyllan dagligen de senaste 6 månaderna. Som hatar när det är städat, älskar att stöka till. Som kan reta gallfeber på världens bästa, goaste och mest tålmodiga storasyster, men två sekunder senare kan få henne att skratta hejdlöst. Som tycker att blöjbyte, sovdags och påklädning är högst onödigt, och som har protesterat högljutt över dessa onödiga handlingar sedan födseln. Som precis har lärt sig ta sina första staplande steg, tänk vad mycket nytt man kan undersöka då... Man kan ju nå så mycket mer grejor, och man kan ta sig it så mycket snabbare!

Det här året har gått jättefort, men vi har njutit av vartenda ögonblick. Tack för att vi fick bli dina föräldrar!!

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

I förrgår och igår satt jag uppe hur sent som helst och sydde på en klänning till Jade och en skjorta till Max som jag tänkte att de skulle ha på sig idag när vi var på minnestund för en familjevän. Jag blev väldigt nöjd, men det spelar ju inte så stor roll vad jag tycker när min snart treåriga dotter tycker annorlunda. Hon fick nämligen ett paket på posten från Sverige igår, och i det paketet så fanns en färgglad Pippi Långstrump t-shirt. Den har hon haft på sig sen dess, med undantag för ett bad emellan, och nån klänning skulle hon då rakt inte ha på sig. Och jag vet bättre än att bråka med henne när man redan är sen och ska sitta i bilen i en timme... Då kan det lätt hända att man inte kommer nånstans alls istället. Så Pippi fick det bli.

Men Max skulle ju ha sin skjorta på sig iallafall. Ha! Trodde jag.... Gick finfint tills jag skulle dra den över huvudet på honom. Tvärstopp. Spelade ingen roll hur mycket jag slet och drog i både Max och skjortan, öppningen var för liten och Max huvud för stort... Perkele!!! Slängde skjorteländet åt sidan i fem minuter, medans jag seriöst övervägde att sätta på honom Jade's klänning istället. Men där satte mannen ner foten, unisex i all ära men nån klänning blir det inte. Häpp. Så då slet jag lite till i skjortan, och försökte trycka ned den över Max huvud men huvudet var tyvärr lika stort som för fem minuter sen och öppningen alldeles för liten...

Så några lajv bilder blir det inte, inte idag iallafall...

Klänningen är en top från Ottobre som jag bara förlängde, och skjortan är Från Gynthers bok vad den nu heter. Den med mönster som är helt obegripliga...

Glad midsommar!

Innan min operation provsydde jag ett mönster ur Ottobre nr 1/2009, en singoallatop/tunika, och det gick hur bra som helst. Inget sprättande, alla knappar och hål hamnade där de skulle, den tog inte åtta år att sy klar och jag fattade instruktionerna... Tyger är väl inte så kul och knapparna matchar inte riktigt, men det gör inte så mycket eftersom det bara var på prov.

Sen håller jag ju fortfarande på med klänningen åt mig. Men det händer inte så mycket med den tyvärr. Ju mer jag ser den, desto mer less blir jag på den. Just nu ligger den i en kasse på golvet i köket, och där har den legat i tre veckor nu. Om vi nu har möss kvar i huset så kan de väl åtminstone göra lite nytta för sig, typ som Askungens möss. Kom igen nu Jack!! Var inte sur för att Gus knäckte ryggen i råttfällan, han skulle ha låtit bli jordnötssmöret... Och förresten var det maken som lade ut fällan, inte jag.

Trevlig midsommar allihop!

I'm alive.

Jag lever. Andas gör jag iallafall. Det är nästan en vecka sen jag opererades, och hittills har jag haft så ini bängen ont att jag inte ens har kunnat fälla upp laptopen. Operationen gick så bra att jag tyckte jag kunde få åka hem samma dag, men se det fick jag inte. Sköterskan frågade om jag hade ont och ifall jag behövde morfin. Nej tack, jag har inget ont alls. Jag har minsann fött två gigantiska 4.5kilos klossar utan smärtlindring, så en liten halsoperation är väl ingenting... Ha. Hahaha. Jovisst.....

Två timmar senare var jag inte lika morsk, och bad så ödmjukt om smärtlindring. (Ge mig hela förrådet). Intravandes kommer sjuksyster med två tegelstenar, nej förlåt tabletter i näven, varsågod. Jag stirrar lite lätt förvirrat på dem; vad menar du att jag ska göra med dom här??? Försökte förklara för lilla syster "muunnbfbf mommmbf nunummm!!!" (Hon förstod tydligen inte heller vad jag sa, men jag försökte förklara för henne att jag inte kunde svälja).
Fast till slut hade jag så ont att jag var tvungen att ta dem. Så här kul var det:

1. Ät en handfull krossat glas
2. Gurgla med saltvatten
3. Försök svälj två tegelstenar (eller tabletter, vilket som nästan)

Min doktor påpekade även att jag måste dricka mer (vatten...), och föreslog sugrör (!!??!!). Men faktumet kvarstår ju, att man lika förbajat måste svälja. Det momentet kommer man ju liksom inte undan...
Nåväl, det blir ju bättre säger de som överlevt. Hittills har jag på 6 dagar ätit två mosade bananer, 18 isglassar, en liter glass och ett ägg. Jag är ganska smal vanligtvis, men nu har jag gått ned så mycket i vikt att jag kan gömma mig bakom ett bordsben när vi leker kurragömma härhemma. Iallafall så har jag mycket trevlig bloggläsning att sätta igång med nu när jag har ork att fälla upp locket på min laptop. Fast det får bli i morgon, nu är det sovdags här!!

Och ännu roligare blir det...

För nu ska mina halsmandlar opereras bort. Det ska bli riktigt kul tror jag, för åtminstone får jag vila i fyra veckor utan att använda rösten och ta starka smärtstillande, helt lagligt. Och äta glass i en månad. Det har doktorn sagt.

Nehej, det får jag visst inte. Jag glömde ju bort att jag har två barn som man måste prata med ibland, och ibland höja rösten åt. Sen får de nervöst utbrott om jag är i horisontellt läge i mer än två minuter. Så vila rösten och kroppen går bort illa kvickt. Oj, ja just det, smärtstillande kan jag ju inte ta, för en viss liten herre ammar ju fortfarande.

Barnen kan dock glädjas åt en tyst mamma,och åt glass en hel månad. Sen kan jag ju alltid blanda i lite ärtor och kyckling i deras så det blir lite nyttigare...

Och så har jag gett mig i kast med en dagisväska, och glömmer man bort att snedslån är sned (passande namn tycker jag, för den hamnar ALLTID snett), och att jag har sytt med två olika färger med tvillingnålen för att jag var alldeles för lat för att resa på bakdelen och gå och hämta en likfärgad tråd, så blev den ganska bra. Jag sydde av hörnen istället för att sy fast bottenplatta. Jag har alltid två miljoner saker i min väska, och ville inte att botten skulle trilla ut. Innehållet i min väska skulle nämligen lätt sänka Titanic, så bottenplattan gick bort.

Ha en trevlig helg!

Öroninflammation var det här...

Jag har halsfluss och mår sådär lagom härligt och piggt. Dottern är däckad med öroninflammation och sprucken trumhinna. Ska ta antibiotika tre gånger om dagen, säger doktorn iallafall. Jade har andra åsikter, och hittills har denna kletiga geggamojja hamnat precis överallt utom i munnen på ungen. Eller jo i munnen hamnar den ju, fast där stannar den ju inte så länge. Efter en tredjedels sekund återfinns antibiotikan på min tröja, mattan eller nåt annat jag helst inte vill ha rosafärgat sirapsliknande otvättbart klet på.

Nu kan det ju inte bli mycket värre...

Jo'rå, det kan det. Max kan få öroninflammation. En medicinshatande liten pitbull med sylvassa tänder, det här kan nog bli kul...

Semesterlediga maskiner....

Nu skulle jag kunna skriva nåt jättekul, men det tänker jag inte göra. Vi har varit på middag hos mina svärföräldrar, och det serverades vin till maten. Och efter ett par glas vin kan man skriva mycket roligt. Eller man kan ju tycka att det är jättekul medans man skriver, men de som läser kan ju tycka att det är lite WTF (What The F#ck) över det hela. Så därför tänker jag inte skriva så mycket... Men det har inte blivit så mycket sytt, dotterns förkylningsastma byttes ut mot öroninflammation och sprucken trumhinna. Och sonen är fortfarande förkyld. Ingen sover, illafall inte nattetid och vi är alla väldigt trötta. Speciellt musen i köket, för den verkar fortfarande finnas kvar (min man hävdar att han fångade den, men han har väldigt bra inbillningsförmåga. Och jag kan höra nåt på kvällarna. Mannen tror det är grannens toadörr, men jag undrar jag...)
Så lite vin kan vi allt unna oss. (vi vuxna iallafall... Barnen får nöja sig med alvedon och antibiotika).
Nu är jag jätteinspirerad iallafall, och det ska sys så fort jag får tid. Jag lovar att det kommer att bli en syblogg med nya välsydda alster var och varannan dag. Fast just nu får jag nog nöja mig med att torka näsor, ögon och rumpor...