Tidig senilitet.

Hur är det möjligt att man kan gå till affären med en lista på sex varor, och komma hem med fyra? Inte för att dessa varor var slut, eller för att de var för dyra. För att man "glömde". Hur är detta möjligt?

För min man är det inte bara möjligt, det är ytterst troligt. Eller rättare sagt ett faktum. Han jobbar som IT consultant och inom software sales under veckorna, och är organiserad och professionell som få. På jobbet that is. Lämnar han hjärnan där innan han åker hem?

Välberesta vantar!!!

Å jag är jättenöjd jag… Här är det nästan högsommar igen, men jag travar runt I mina Lovikka vantar ändå. Folk tror väl jag är lite knäpp, även utan vantar i högsommarvärme. Blir lätt så när man försöker roa två små barn medans man försöker få dem att sitta i vagnen. Eller åtminstone gå åt samma håll. Eller åtminstone gå. Dottern hatar att sitta i vagnen, "GET OFF ME MUMMY!!!" (Hon menar 'get me out', fast det låter ju som jag sitter på henne. Låter ännu värre när hon vrålar "GET OFF ME PAPPA!!!" Då är det ju nästan så folk ringer polisen.) Fast sen när hon väl är ur vagnen, så vill hon inte gå. "MAMMA BÄRA JAAAADEEEEE. UPP!!!" Och vill man inte bära 16 kilo treåring, hennes vovve, snuttetrasa och väska, och allt annat som är absolut för hennes överlevnad (för de ska ju bäras också, inte ligga i vagnen) samtidigt som man ska pusha dubbelvagnen (som har nästintill tomma däck och är jättetung) med Max i (som också är jättetung), så vart var jag nu... Jo vill man inte det, så är det slut på friden. Om det nu någonsin har funnits någon sådan förståss...

Iallafall så är jag löjligt nöjd med mina vantar, de är såååå fina. Tack Heimlaga för att du stickade ett par åt mig, I LOVE THEM. De passerade till och med luddtestet.

Jag kommer ihåg två saker som man gjorde som liten, som man bara gjorde en gång. En var att slicka på en lyktstolpe i minus 20 grader, och den andra var att stoppa en lovvika vante i munnen. Det förstnämnda för att det inte var så kul att sitta fast med tungan fastfrusen i en lyktstolpe. (Fast det var ju klart roligare att sitta fast med tungan i lyktstolpen, än att få panik och slita sig loss med halva tungan kvar på stolpen). Och hade man ett hårstrå i munnen, så tog man av sig lovikkavanten INNAN man stoppade in handen i munnen för att ta bort hårstrået. Annars fanns ju risken att man fick munnen full av ludd istället. Och lovikkavanteludd är ju helt omöjligt att få dän, det vet ju vem som helst (iallafall de som har haft en lovvikka vante i munnen...). Iallafall så passerade dessa luddtestet, och tack Max slapp jag vara testperson. Max hann före. Han tyckte den såg lika ätbar ut som allt annat man kan hitta i väskor, på golv och ute i naturen. (Så länge maten inte är grön, tillagad och ligger på en tallrik så går det bra) Han stoppade tofsen i munnen, men den kom ut fortare än kvickt (minus ludd) och av hans min och hans luddiga tunga att döma så är de så luddiga som ett par riktiga lovvikavantar ska vara!!

Home, sweet home.

NU har vi flyttat hem. Musen är borta, det är städat (eller rent ska man kanske säga. Städat existerar inte här, det ser Max till...) och svärföräldrarna fick nog.

Min lille bebis gillar inte blöjbyte, det har han aldrig gjort. Han skriker och fäktar så fort jag kommer i närheten med en blöja. Eller näsduk. Eller kläder. Fattar jag inte vinken så hugger han sig fast som en liten Pitbull terrier. (Oroa er inte, jag fick stelkrampsspruta förra året.)

Iallafall så har man lite drygt fem sekunder på sig att brotta ned honom, ta av blöjan och torka rent. Oftast funkar det inte, eftersom det tar fem sekunder att bara ta av blöjan. Efter fem sekunder har han fått nog, vänder på sig och kryper iväg med en blöja runt ena benet. Beroende på blöjans innehåll, kan detta beteende vara antingen bara irriterande eller lite smått katastrofalt. Om blöjan innehåller diverse kärnbränsle så kan det ju vara tämligen katastrofalt. Speciellt om man är hemma hos svärföräldrarna för de har heltäckningsmatta. Cremefärgad. Jättefin. Jätteny.

Så för att undvika denna potentiella katastrof, gav jag Max den automatiska garageportsöppnaren (eller vad den nu heter) som distraktion medans jag bytte blöja.

Fast med facit i hand, hade nog svärföräldrarna föredragit lite bajs på mattan. Inte visste jag att de hade parkerat bilen halvägs inne i garaget med garageporten öppen. Normalt sett inga problem, men trycker man på knappen på garageportsöppnaren så blir ekvationen genast lite annorlunda...

(tilläggas bör kanske, att Max tryckte på knappen så porten stängdes. Med bilen under. Den knycklades till ganska bra tyvärr. Bilen alltså.)

Fast jag tycker ju förståss att det ska finnas nån typ sensor som gör att porten stannar automatiskt om det är en bil under.

Det blir dyrt det här...

Det här blir ju ingen syblogg alls, för jag hinner ju knappt sy. Hoppas att nån stannar kvar och läser trots brist på syalster.. Jag har iallafall sytt ett par byxor av ett linne som jag slaktade. Ett par randiga byxor åt Max.

Liten torped med stor tröja...

Och här är tröjan... Ganska nöjd. Man får nog leva med att den är rosa, för hur det nu är så bor jag i Australien där allt är rosa eller blått... Lite för stor och lite svår att fota "live" då dottern har förkylningsastma just nu och tar Redipred. Och för de som inte vet så är Redipred en steroid medicin som stoppar inflammation (i lungor och luftrör så hon kan andas lite bättre). Den har lite biverkningar också. Igår ringde jag sjukvårdsupplysningen här efter att hon hade sprungit runt köksbordet i två timmar som en Duracellkanin på speed ungefär. En sån där som går och går och går. Och går. Och går. Eller springer rättare sagt. Med batterier som inte tar slut. Hon verkade ju ha hur kul som helst, men eftersom hon vanligtvis är som sin mor (allergisk mot motion) så tyckte jag ändå att det var lite obehagligt att sen henne hög som ett hus. Sen dessa personlighetsombyten typ Jekyll and Hyde. Söt som socker och full av kramar en minut, en liten minitorped nästa. En sån där torped som flyger fram i hundra meter per sekund ungefär, och utrotar allt i dess väg. Jättekul om man inte hinner flytta på sig...

Iallafall så är denna reaktion tydligen ganska vanligt hos små barn, och sjuksystern tyckte jag skulle ge henne extra socker eftersom denna medicin ibland kan leda till blodsockerbrist (tacka fan för det om man springer runt ett köksbord i två timmar, det skulle ju vem som helst få). Så jag gav henne lite godis (hon har aldrig ätit godis förut...), och det var ju hur klyftigt som helst. Tre (3!!!) timmar till av demolition mode. Klockan var efter midnatt innan hon kom i säng. Då var jag så trött att jag såg i kors. Kanske kunde man ta hennes medicin i morgon bitti istället för kaffe. Verkar ju bättre än kaffe. Mycket bättre... Och helt lagligt dessutom...

I morgon...

...så ska jag lägga upp några foton på en tröja jag sydde åt Jade. Den blev helt ok tycker jag, men ligger i tvätten. Jade delade inte min åsikt och tyckte den behövdes piffas upp lite. Så den dekorerades med washable (Tack Gud!) tuschpenna. Mina svärföräldrar är katoliker så här svär man inte. Åtminstone inte på engelska...

Sykursen var lika kul som vanligt. Nästan iallafall. Förutom att jag får sitta och sprätta mest hela tiden, men det är ju inget ovanligt. Sen hjälper det ju inte att hjärnan är full av trötta celler. Jag är brakförkyld, Jade har värsta förkylningsastman, Max är snorig och JÄTTEARG. Jättearg på snoret som bara rinner, och ännu mer jättearg på den som måste torka honom under näsan (läs mamma). Hade han kunnat prata hade han bett mig och näsdukarna fara och flyga. Nu kan han ju inte det, så han skriker och bits istället om jag nu törs vara så dum att jag kommer i närheten av honom med en näsduk. Mannen håller på att skriva sitt testamente för han är JÄTTESJUK, mycket sjukare än vi andra. För han har minsann ont i halsen.

Men i morgon kommer några bilder på Jades tröja, med eller utan teckning på magen. Här kommer en bild på min alldeles egna Piraya så länge. Notera att fotot är taget före förkylningen.Han ser inte lika glad ut just nu...

Tävling hos DELMO

Titta vad fina saker. Haklapp till dreggelmonstret, trädskallra till lilla trädkramaren eller en liten neccessär till mammans alla pengar (eller nappar). Skynda, skynda och besök. Vill du också tävla, så gör det innan den 22!!

R.I.P. Musse Pigg...

Musse är borta. Min man är väldigt pedagogisk, och lät som han pratade med en femåring när han förklarade att musen var borta.

Ja alltså, musen låg och sov på golvet. Fast han satt lite fast i musfällan, så det hade ju också kunnat bidra till att musen sov på golvet. Och sen sov han sådär jättedjupt att han inte gick att väcka. Så maken bara släppte ut honom i skogen medans han sov.

Vad gullig han är mannen min, han vet att jag helst hade sett att musen packat sin väska och flyttat ut på eget bevåg. Eller åtminstone oskadd. Men det tror jag inte han gjorde...

Iallafall så ska vi skura och tvätta och allt det där innan vi flyttar hem igen, så vi får bort alla ev musbaciller. Men nu är det helg och jättefint väder, så vi får väl se när det blir av.

Sykursen är himla kul. Vi dricker kaffe och äter massa onyttigt, och sen syr vi lite. (Väldigt lite. Det blir lätt så när man har mycket att prata om!). Min klännning/tunika lär ta flera veckor att sy eftersom jag bara syr på den på sykursen, och där sys ju som sagt inte så mycket. Däremot sydde jag en ny kanin åt Max, för hans första åkte ut genom bilfönstret på någonstans mellan Dee Why och Manly. (Tack Jade för att du slängde ut den, för det är jättekul när brorsan illvrålar i tjugo minuter medans man försöker hålla bilen på vägen och humöret under kontroll...). Den nya kaninen blev snarlik den gamla, så förhoppningsvis duger den.

supermamman sprättar. igen.

Här har jag sprättat och sprättat. Och nån bild på eländet blir det inte. Dels för att det inte finns något att fota ännu, och dels för att kameran är hemma (och dit går jag inte förrän maken kan garantera att det är musfritt). Så den här veckan har det visat sig att jag är nybörjare på det här med att sy, men skam den som ger sig... För tre år sedan var jag nybörjare på det här med bebisar, men skam den som ger sig här också. För nu jag kan amma och byta blöja samtidigt, (ta av sovpåsen, byta blöja och sätta på sovpåsen igen medans M ligger i knät och ammar). Kan jag bli så proffsig på under tre år, så finns det ju hopp om att jag ska lära mig sy ordentligt inom en snar framtid...

Jag har också försökt tyda mönstrena i Gynthers sy åt barnen 0-4 år, eller vad den nu heter. Jag FATTAR inte hur man kan tyda dessa mönster. Jag tycker det mest liknar något min dotter har ritat. "Här är öronen och här är munnen - titta, en snögubbe mamma. Och här är katten och ett garnnystan" och så kluddar hon över hela papperet i en och samma bruna färg. Ungefär så ser mönstret ut tycker jag. Inte ser det ut som tunikor, hängselbyxor och klänningar inte! Så heder åt alla ni bloggare som visar upp alla fina plagg som ni lyckats konstruera ur denna bok.

I morgon ska jag på sykurs igen, så förhoppningsvis har jag något att visa upp efteråt (mer än kaksmulor och kaffepulver)...

I brist på annat, så får jag visa något som redan fanns i datorn... Tyget hittade jag på loppis, tyckte det var fint. Tyvärr så är det inte så stort, men räcker väl till något!

Byxor åt Max och jordnötssmör åt Musse Pigg

Vaknade igår morse av att hela lägenheten luktade jordnötssmör. Då blev jag lite konfunderad. Gick ut i köket barfota, halkade och höll på att slå ihjäl mig, samtidigt som mannen ropar Gå inte ut i köket!!! Visar sig att maken hade lagt jordnötssmör som en snitslad bana i köket. Tanken var att musen skulle följa jordnötssmörsklickarna in i musfällan. Bara en man kan tänka så... Hade man satt ögonbindel på honom så hade han förmodligen gjort samma sak. Men han har inte tänkt på att en mus är pytteliten, och äter väldigt lite. Så musen kommer förmodligen kollapsa av fetma och diabetes innan han ens har kommit fram till fällan...

Nu har flyttlasset gått dock, till svärföräldrarna igen! Och om min man tänker kleta jordnötssmör i hela köket så lär det ju dröja länge innan vi flyttar tillbaks hem igen. Dels för att min dotter nog försvinner före musen isånafall för hon är tokallergisk mot jordnötter, och dels för att musen aldrig kommer fastna i nån fälla så länge det ligger gratis käk över hela golvet. Snarare så bjuder den nog in alla släktingar istället... Jag tror fästmön redan har flyttat in tyvärr.

Jag har tagit med mina symaskiner dock, så imorgon ska jag börja sy på en tunika till mig. Jag har alla delar utklippta, så nu börjar det intressanta...

Jag har faktiskt sytt ett litet plagg också, ett par byxor åt Max så han kan krypa omkring hemma hos svärföräldrarna utan att få carpet burns på knäna av heltäckningsmattan (läs stålullsmattan...) Det är inte så mycket att visa upp, men med risk för att detta blir en blogg om musutrotning istället så är brallorna bättre än inget alls!!

Nu har jag tamejfan fått nog

Inte nog med att man får spreja för kackerlackor en gång om året här hemma, nu har vi en mus i huset också. Fy vad äckligt, nu vill jag åka hem, jag har fått tvärnog av Australien. Djurvän i all ära, men nu går det banne mej för långt. Ohygieniska små saker, som inte hör hemma i MITT hem. I morgon åker jag och barna hem till svärföräldrarna, så kan maken leka Rambo härhemma med musklämmor och olika mordredskap. Hem kommer jag inte förrän det är totalt fritt på levande djur och insekter. Kan inte det utlovas,så packar jag barnen och väskorna och maskinerna och kommer hem till Sverige. Maken kan stanna,för honom är jag arg på. Han tyckte att vi kunde diskutera detta imorgon. I MORGON!!! Jag har två fobier, nämligen spindlar och möss-råttor. Ska jag sitta uppe och hålla vakt SJÄLV hela natten, ELLER??? Jamen kom och lägg dig nu. Javisst, såklart jag kommer och lägger mig när det är en MUS i huset. Tänk omden knallar in på barnens rum??? Kanske borde lägga ut lite mat åt den i köket och stänga dörren, så den åtminstone stannar på ett ställe. Hur får man bort den, tips någon?? Och gärna snabbt...

Svenska tyger ??? i Australien

Jag önskar jag hade en hel drös med plagg att lägga ut på bloggen, men det har jag ju som sagt var inte. Däremot har jag en hel drös HALVFÄRDIGA plagg. Eller påbörjade plagg kanske man skulle säga. Utklippta iallafall. Eller för att vara riktigt ärlig, jag har köpt mönster som jag ska rita av och sätta igång med. Fast lite tyger har jag ju tvättat iallafall...

Jag har börjat en sykurs med sju andra tjejer, började i torsdags och det var JÄTTEKUL!!! Inget prat om blöjor, nappar, snuttefiltar eller dess ägare, utan mer om symaskiner, hoppstygn och vilken veterinär man ska ringa när hunden har ätit upp en trådrulle (inte min hund,för vi har ingen. Här har vi bara barn som äter tråd, och vi går till vår lokaka doktor, inte veterinären...). Vår syfröken är jättetrevlig och bjöd på kaffe och choc chip cookies. Det var mer kafferep än syjunta, men hur kul som helst iallafall.

Nu har jag köpt två tyger på eBay,och åtminstone ett av dem ser riktigt svenskt ut. Kanske nån vet om de är det?? Den här kostade ungefär 100 SEK

Och den här ungefär 30 SEK.


Den här hittade jag på min lokala loppis för 12 SEK,jättegullig tyckte jag och stort som attan.

Santas little helper...

Om man är gravt färgblind kan man tro att det är en liten tomtenisse som fastnat på bild nedan. Eller så räcker det att man är barnets pappa för att tro det. "Oh, darling are you Santas little helper???" Det är ju precis sånt man vill höra när man slavat framför mönster, maskiner och sprätt en hel kväll. Speciellt eftersom det inte är en tomte outfit (tänkte det var lika bra att jag förtydligade mig här; det är en klänning med luva och inte en tomtenissedräkt).
Klänningsmönstret är från Ottobre, fast luvan ändrade jag lite på. Nu ska jag prova att sy den i ett finare tyg, och en storlek mindre. Och utan tomtenisse-luva....

Jag har inte fållat nederkanten ännu, och en del trådar måste klippas av och fästas.


En fråga: Det står såhär i en beskrivning:
"Sy ned sömnsmånen med en tränsa". Vad i hela världen betyder det??? Sist jag kollade, så var "träns" något man satte på huvudet på en häst, och "tränsa" var själva verbet "Att tränsa en häst".