Välberesta vantar!!!

Å jag är jättenöjd jag… Här är det nästan högsommar igen, men jag travar runt I mina Lovikka vantar ändå. Folk tror väl jag är lite knäpp, även utan vantar i högsommarvärme. Blir lätt så när man försöker roa två små barn medans man försöker få dem att sitta i vagnen. Eller åtminstone gå åt samma håll. Eller åtminstone gå. Dottern hatar att sitta i vagnen, "GET OFF ME MUMMY!!!" (Hon menar 'get me out', fast det låter ju som jag sitter på henne. Låter ännu värre när hon vrålar "GET OFF ME PAPPA!!!" Då är det ju nästan så folk ringer polisen.) Fast sen när hon väl är ur vagnen, så vill hon inte gå. "MAMMA BÄRA JAAAADEEEEE. UPP!!!" Och vill man inte bära 16 kilo treåring, hennes vovve, snuttetrasa och väska, och allt annat som är absolut för hennes överlevnad (för de ska ju bäras också, inte ligga i vagnen) samtidigt som man ska pusha dubbelvagnen (som har nästintill tomma däck och är jättetung) med Max i (som också är jättetung), så vart var jag nu... Jo vill man inte det, så är det slut på friden. Om det nu någonsin har funnits någon sådan förståss...

Iallafall så är jag löjligt nöjd med mina vantar, de är såååå fina. Tack Heimlaga för att du stickade ett par åt mig, I LOVE THEM. De passerade till och med luddtestet.

Jag kommer ihåg två saker som man gjorde som liten, som man bara gjorde en gång. En var att slicka på en lyktstolpe i minus 20 grader, och den andra var att stoppa en lovvika vante i munnen. Det förstnämnda för att det inte var så kul att sitta fast med tungan fastfrusen i en lyktstolpe. (Fast det var ju klart roligare att sitta fast med tungan i lyktstolpen, än att få panik och slita sig loss med halva tungan kvar på stolpen). Och hade man ett hårstrå i munnen, så tog man av sig lovikkavanten INNAN man stoppade in handen i munnen för att ta bort hårstrået. Annars fanns ju risken att man fick munnen full av ludd istället. Och lovikkavanteludd är ju helt omöjligt att få dän, det vet ju vem som helst (iallafall de som har haft en lovvikka vante i munnen...). Iallafall så passerade dessa luddtestet, och tack Max slapp jag vara testperson. Max hann före. Han tyckte den såg lika ätbar ut som allt annat man kan hitta i väskor, på golv och ute i naturen. (Så länge maten inte är grön, tillagad och ligger på en tallrik så går det bra) Han stoppade tofsen i munnen, men den kom ut fortare än kvickt (minus ludd) och av hans min och hans luddiga tunga att döma så är de så luddiga som ett par riktiga lovvikavantar ska vara!!